Söndagen började med förmiddagspromenad med Jaques och Frank. Vi gick till rastgården i Humlan och busade med stora och små jyckar, blandraser och utställningsex. Promenaden fortsatte ner mot Gärdet och killarna höll sams riktigt bra. Frank "grymtade" ganska mycket under förmiddagen, men jag tänkte mest att han säkert höll på att bli förkyld. När Jaques hade åkt hem parkerade sig en trött Frank på fårskinnet i soffan. Och där stannade han. Efter 5 timmar tyckte jag att det sjutton var dags för promenad och en riktigt slokörad och sur kille följde motvilligt med mig ut men gick tätt tätt bredvid benen på mig hela vägen och brydde sig inte ett dugg om hundarna vi mötte.
Vid kvällskissen var han otroligt dåsig men följde ändå med husse ut på en liten sväng. Vi var fortfarande övertygade om att han bara var söndagssur och lite förkyld, men R tyckte ändå att han borde få sova i sängen, såsom sjuka barn får göra. Sagt och gjort, vi kröp till kojs i sängen alla tre tillsammans för första gången på månader.
02:15 vaknade jag av att Franks andning var snabb och otroligt ansträngd och jag konstaterade snabbt att han kissat i sängen och nu försökte ta sig upp och flytta sig ur sitt eget urin. Vid en närmare titt såg vi att ögonen flackade och gick runt runt i huvudet på honom med en otrolig fart. Nu började jag bli riktigt rädd. Vi satte ner honom på golvet för att kunna gå och dricka vatten, men benen bara gled åt olika håll och hann tippade åt sidan. Han betedde sig riktigt "onyktert" och det märkes så väl att han var extremt yr. Varje desperat försök att resa på sig resulterade bara i att han tippade och benen vek sig under honom.
Jag ringde snabbt Top cab och Bagarmossens djursjukhus som har nattöppet och 30 minuter senare klev vi, trötta och illaluktande av hundurin, in i väntrummet där en kvinna satt med sin 10 veckor gamla shetland sheepdog som brutit benet när den trillat ur sängen.
Veterinären beslutade sig för att behålla Frank till morgondagen för att söva honom och spola rent öronen och matte fick snällt vända hem vid 5-snåret utan hund. Blev inte många minuters sömn efter det den natten.
På eftermiddagen idag ringde de när han höll på att vakna upp ur narkosen och sa att han hade dubbelsidig öroninfektion och att trumhinnan med stor sannolikhet var sönder på höger öra då det kommer upp vätska ur mellanörat, men örat var för svullet och irriterat för att de skulle kunna se. De skulle återkomma imorgon om dagsläget men han blir nog kvar på sjukhuset några dygn till medan de startar och ställer in antibiotikakuren, kollar av bilderna från skickt- och magnetröntgen av hjärnan för att utesluta att något är fel där och inväntar provsvaren på bakterieodlingarna.
Och jag håller på att längta ihjäl mig.
Frank, bli frisk nu och kom hem till mig. Jag behöver dig.
Nu räcker det med sjukdomar. Vi har fyllt vår kvot.
Min lilla älskade prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar