... Vi kanske ska göra ett nytt försök att börja blogga... Eller vad säger du Frank?
Det har gått månader sedan vi bloggade sist, och vad har hänt?
Här är tiden ur en unghunds perspektiv:
Vintern var lång. Och kall. Men jag gillar snö. Och skidor. Ganska bestämt allt som glider eller rullar.
Och att leka med bästa bullterrierkompisarna Mio och Thea.
I Maj lämnade vi Åre, matte säger att det är för gott men jag vet nog att hon vill tillbaka dit någon dag. Istället flyttade vi till Stockholm, till en lite mindre lägenhet mitt i stan. I början var jag inte helt övertygad, alla hundarna i rastgården var elaka och bet på mig och jag var tvungen att ha koppel på mig jämt fast matte vet att jag går så fint utan.
Koppeltvång - Vad är det?
Men sedan upptäckte jag Gärdet med alla lösa vovvar, fick träffa kullbror Elmer och Benny som kommer från samma uppfödare som jag. Vi har så kul ihop. Sedan kom sommaren och jag fick vara med matte och husse på jobbet, ute jämt och träffa massa människor och vara med stora Chilla och Marlo i vår hundgård.
I Maj tog dom (tvåbeningarna) en dag bort alla mina vita tuggrullar och jag fick inte längre köttbullar när jag varit duktig eller ett fryst märgben att tugga på. Ett helt nytt foder fick jag med. Matte sa att det skulle göra att mina eksem skulle försvinna och att det skulle sluta klia sådär mycket som det gör när jag inte kan sova på nätterna. Men hon hade fel.
Efter tre månader ropade matte på mig en dag och jag kände lukten av köttbullar. Kunde det verkligen vara sant? Efter det har jag fått mumsa äggulor, smaka glass och fått fiskolja och immunpulver på maten igen - Mums!
Imorse var vi hos veterinären (igen!), jag gillar egentligen inte henne, men jag är snäll ändå. Jag gick ett litet stick och sedan blev jag väldigt trött. När jag vaknade igen hade de rakat magen på mig och jag var full med ringar och kryss. När vi kom hem tog matte bort min sköna filt ur sängen och jag får inte ligga i soffan längre. Hon säger att jag är allergisk mot kvalster (och katter, men det gör inget för de är ändå läskiga) och att de ska plocka fram ett vaccin som gör att det aldrig mer kommer klia på mig. Jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar